Välj en sida

Inte för att vara skrockfull eller så (inte självömkande heller för den delen), men igår var det fredagen den 13 och jag hade verkligen inget flyt på hela dagen!

Laddad för en fredag med fullspäckat schema och humöret på topp började jag dagen med en extra god kopp kaffe vid köksbordet på morgonkvisten. När det sedan äntligen blev kväll kändes den där morgonkaffestunden som ett fint ögonblick som hände för någon vecka sedan ungefär…

Förmiddag med webbjobb

Min förmiddag fram till lunch var öronmärkt till att färdigställa en hemsida och e-handel åt en kund. Det projektet var liksom i den där härliga slutspurten då glädjen över att nästan vara på mållinjen blandas med nervositeten för att något ska gå fel vid lanseringen. Två känslor som passar ihop som sött och salt. Som en sån godisdöskalle som smakar hallon och lakrits ungefär.

Men på de där timmarna som jag avsatt att slutföra en ”nästan färdig hemsida” så lyckades jag totalkrascha hela installationen inte bara en gång, utan två. Och den känslan… den går verkligen inte att beskriva med ord. Men jag kan säga så mycket som att den inte är lika ljuv som en hallon- & lakritsdöskalle. Det är den inte.

Jag hann alltså få hjärtklappning, kallsvettningar och nästintill dödsångest två gånger under förmiddagen. Men lyckades hålla mig vid mina sinnens fulla bruk och tänka målmedvetet och lösningsorienterat. Tack och lov hann jag göra en räddning innan det var dags att packa ihop för dagens andra uppdrag.

Homestylingfotografering

Senast kl 14 skulle jag möta min vän och kund i ett radhus som hon stylat för att fotografera efterbilder på stylingen. Förebilderna hade vi redan avklarat några veckor innan. Senast 14 var det. Det blev inte riktig så. Jag kom iväg strax efter 14 och hon var också klar senare än beräknat (tack och lov får jag väl säga den här gången). 

Så, egentligen ingen fara skedd med andra ord, vi var ju sena båda två. Problemet är bara att dagsljuset den här årstiden inte låter sig bjudas på i särskilt många timmar per dag. Vi lyckades inte ens komma halvvägs genom alla rum innan ljuset utanför började skymma. Och jag var ju inte alls rustad för att fota i en mörk inomhusmiljö. Det var bara att återigen säga hej till svettlökarna under armarna, bita ihop och göra det bästa av situationen. 

När jag äntligen kom hem vid 18-tiden var jag tvungen (av helt medicinska skäl såklart) att servera mig själv ett glas vin för att lugna nerverna innan jag tittade igenom bilderna. Och ja, de var såklart ganska gula av alla lampor vi blev tvungna att tända under fotograferingen. Precis som jag misstänkte.

Det hänger på inställningen

Så varför berättar jag om den här dagen då? Borde jag inte framhäva det jag gör bra i stället? Mja, alla har ju dåliga dagar tänker jag. Och vad jag egentligen vill komma fram till är detta:

Hemsidan jag jobbade med blev bra tillslut. Den ser ut som den ska och funkar som den ska. Fotografierna på homestylingen blev också bra. Jag räddade dem med mina redigeringsskills och jag fotograferade efter konstens alla regler när ljuset svek mig. Kombinationen gjorde att resultatet ändå blev bra. Trots allt.

Det handlar om rätt mindset. Ja, jag vet att det låter klyschigt. Men som frilansare har man liksom ingen backup. Man kan inte bara lägga sig ner och visa strupen, då får man inga pengar. Man måste lösa situationen, även när förutsättningarna inte är de bästa. I stället för att få panik av sådana problem (sanning med modifikation, jag får ju såklart det ibland) så tänker jag på problemen som utmaningar. I stället för att fokusera på vad som händer om jag inte löser det, så försöker jag att fokusera på hur stolt, lättad och nöjd jag kommer att känna mig när jag löser det. Det är den inställningen man måste ha. When nothing goes right, go left.

Några av bilderna från gårdagens fotografering. Extra roligt att mina makraméer och tavlor fick gästspela i stylingen också.